Resan -del3
Fiji
Äntligen kommer vi till den torra, behagliga värmen men ljumma vindar och sammetslena nätter. På Fiji lär man sig leva i och med sand och myror, överallt. Alla pratar engelska och det är ett varmt, vänligt och väldigt glatt folk. Vi landade i staden Nadi, där gick det kor på gatorna och vi hänge maten i tvättlinan för att få ha den i fred från myrorna.
Fiji består av en mängd större och mindre öar. Efter några dagar i Nadi bokade vi in några dagar på ön Mana. Det visade sig vara lite av en party ö, men ändå under hyffsat lugna och ordnade former. Dit kom backpackers från hela världen och vi samlades kring måltiderna och under olika aktiviteter som ordnades på ön, eller utflyckter en bit ut från ön. Vi hade sång och lek-kvällar, vi hade kortspelskvällar och öl och dans kvällar. Grillade på stranden, spelade volleyboll, gick på långa promenader.
Vi njöt i fulla drag av att det var helt underbart!
Och så gjorde vi några dagsresor, till ställen med namn som Blue lagun Island och Honeymoon Island, tittade på inhemska dansuppvisningar och bjöds på inhemska måltider. Ljuvligt!
Efter Mana vistelsen bokade vi in en ny liknande tripp till ön Tavewa, en lite mindre, mycket lugnare ö. Vi bodde i underbara små strandhyddor där eremitkrabborna krafsade ljudligt om nätterna. Matklockan ringde tre gånger om dagen. Klockan tre på eftermiddagarna startades vattnet så att man kunde ta en sötvatten dusch, eller besöka en vanlig toalett där det gick att spola.
På dagarna kunde man åka i väg på utflykter till närbelägna obebodda små paradisöar, eller snorkla och dyka vid något korallrev, eller mata hajjar. Ibland stannade vi bara kvar på Tavewa, tog promenader på ön, badade, hängde i skuggan under träden. Vi umgicks mycket med Tyskarna Chris och Tom som vi lärde känna på Mana. Kvällarna spenderade vi fyra tillsammans med kortspel och kallsnack på tarvlig engelska. Livet kunde inte bli enklare än så!
Men det fanns en hake, vi hade bokat och betalt för att lämna Fiji också.
Från Fiji till Los Ageles, Santa Monica och Universal Studios. Nu var det kallare igen och mina fötter som var vana vid att leva ett barfotaliv ville inte ha skor på sig. Skavsår och lager på lager för att hålla värmen. Vi försökte hålla modet uppe, men resan gick mot sitt slut, det gick inte att blunda från att vi var på väg hem igen.
Hemma igen. Då på fullaste allvar helt övertygade om att vi bara skulle jobba ihop till en ny resekassa och sen ut på nästa resa.
Jag hoppas att det blir av någon gång.