vindarnavander

Tanken var att lämna smutstvätt, matlagning, diskning, hus- och bilstädning, fönsterputsning och trädgårdsröj hemma och istället ta en lugn helg med mamma, pappa och långa promenader. Men hundarna har varit sura på varandra. Bailey är som en vild tonårshuligan och Elton är grinig med kort stubin. Bailey har fått vara lös i skogen lite för mycket vilket märks av att han har en del rivsår här och där, varav det värsta orsakades i ett otäckt språng nerför en brant klippa. Han hade tur i det språnget, det hade kunnat gå mycket värre. Nu är det iallafall skönt att vara hemma igen.  

Tre fina flickor och lite växter till min fisk Hugo. Flickorna får heta Hanna, Hilda och Harriet.

Han heter Diesel och är jättesnabb. Så snabb att när dom sprang på ängen hann jag inte fota någonting.

Eltons spår fick ligga lite drygt ett dygn. När jag la spåret i går var det snö som nu helt hade tinat bort. Det är flera månader sen Elton fick gå ett spår senast. När jag tog fram spårlinan blev han så glad, visste direkt vad som var på gång. Jag lät honom börja enligt de nya reglerna, att han får leta rätt på spårstarten själv. Det var inga problem. Sen gick han i ett för att vara honom lungt tempo, jag behövde knappt hålla i linan. Ungefär halvvägs tappade han bort sig rejält, cirklade varv på varv och jag blev riktigt imponerad av att han höll på så länge utan att ge upp och att han till slut redde ut sitt tapp helt själv och fortsatte rätt i spåret igen. Efter det gjorde han ett till litet tapp där han gick i två ringningar och sen på spår igen och sen hela vägen in till klöven.

I dag har Bailey fått prova på att gå blodspår för första gången. Han såg lite rädd ut först. Men med lite uppmuntran gick det sen sakta, sakta framåt, ca 75 meter ganska rakt över ängsmark, med lite nedförslut, inte så mycket vind, ganska mycket blod på ca 10 minuter. Spåret hade legat i 3-4 timmar och det var mycket blött i backen. Det var ingen tvekan om att han spårade hela vägen, noggrant. Och vad stolt han blev när han fick bära hem klöven sen.
I morgon ska Elton få gå ett mycket längre och lite svårare spår som ska få ligga över natten.

Idag längtar jag lite tills Bailey har vuxit upp, för idag ska jag inte tro att en två timmarstur ska kunna trötta ut en nio månaders vild-whippet.

Vi var ute på tomten för att få en snabb lektion i konsten att beskära äppelträd, då Bailey fick syn på en hund påväg förbi. Bailey var lös och jag lyckades inte hejda honom, han sprang skällande fram till den andra hunden, inte för att hälsa eller leka, utan för att skälla ut den på nära håll. Sånt får ju bara inte hända. Det har hänt oss att främmande lösa hundar kommit fram och uppjagade och skrämt livet ur oss. Inte alls roligt.

Sen gick vi in och jag trodde att hundarna skulle sova när jag sydde på det här


men inte, då roade sig Bailey med att sprida sina leksaker i huset

och lite annat också...

Så vi gick ut en stund till. Jag passade på att fördubbla antalet holkar på tomten

och Bailey passade på att gräva i blöt jord, så när vi kom in fick det bli en tassdusch

Nu har dom ätit, tuggat i sig varsitt grisöra och vi har tränat en liten stund på konster. Båda två ska lära sig att dutta nosen mot min tumme på kommando.

Nu, äntligen, har vild-whippeten somnat. 

Grönfink, Grönsiska, Steglits och Stenknäck


Fin bild på Steglitsen


bara Bofinkar


Fin bild på Stenknäcken


Steglits igen


Stor hackspett


Domherre, pilfink och Talgoxe