Tankar om träning
Bailey är nu tre och en halv månad, så gammal som Elton var då han kom till mig. Vi går på valpkurs, jag har läst flera böcker om valpträning och jag lägger upp träningsplaner vecka för vecka. Mest för att det är kul, för jag har inget riktigt mål. Jag vill testa att ställa ut honom, jag vill låta honom prova på någon av racing-grenarna för whippets eller vinthundar, jag vill träna någon typ av lydnad, rallylydnad eller agility. Men mycket beror på vad han kommer att tycka om att göra.
Jag har mött människor med inställningen att vinthundar är korkade, svåra att lära. Jag undrar lite var dom fått det ifrån. Min inställning till dom människorna är att dom inte vet vad dom pratar om.
Det är väldigt intressant att jämföra Cocker och Whippet. Elton har en enorm vilja att lyda, det är inte svårt att motiovera honom, men det kan ta lite tid för honom att få polletten att trilla ner. Man får nöta på ett tag tills det sitter. Med Bailey går allt så snabbt, han är inte korkad, han lär sig blixtsnabbt. Hos honom ligger istället utmaningen att hitta motivation. Han förstår snabbt kopplingar mellan kommandoord, utförande och belöning, men för den skull inte sagt att han alltid känner för varesig utförande eller belöning.
Bailey är på sättochvis även mer självständig än Elton. Men det kanske har med åldern att göra. Eltons prio ett är alltid, alltid att hänga med mig oavsett om det innebär ut och trava, åka bil eller bara ligga och vänta. Medan Bailey roar sig på egen hand när han tycker att jag är tråkig. Han har även stor trygghet i Elton. På våra lösa promenader är det snarare så att Bailey är ute med Elton än med mig om det inte bara är Bailey och jag förståss, då håller han sig till mig på ett helt annat sätt.
Men som sagt han är bara en valp, jag och Elton ägnade lång tid till att bara bygga förtroende och kontakt innan vi började träna på något av allt det som Bailey redan kan. Ändå testar vi några gånger varje dag att göra några "sitt", något "ligg", en liten, liten stund "stå fint" (för det är svårt) och några steg gå "fot". Det som just nu känns som lite mer på allvar är inkallningarna, att gå en vanlig koppelpromenad och rumsrenheten. Inkallning har fungerat superbra de senaste dagarna. Likaså rumsrenheten som bara helt plötsligt gick från att inte alls fungera till att fungera. Det svåraste är koppelträningen. Gå fot tränar vi oftast utan koppel och de flesta promenader tar vi lösa. Jag tycker själv att koppelträning är svår och inte så kul. Jag blir själv mer diciplinerad, noggrann och tydlig utan koppel, då har jag inget "verktyg" att fumla med, då har jag bara kontakten med hunden att jobba med. Och så är det just det; vi använder koppel lite för lite.
I övrigt är det lite miljöträning och lära känna Sockan (som kanske mest handlar om att vänja Sockan) som står på schemat och så valpkursen där nya övningar introduceras i rasande fart, men där har vi lagt oss på en ganska låg ambitionsnivå. För Eltons del har jag lagt ny energi på spårträning då våra långpromenader har minskat dramatiskt sedan Bailey kom. Han har gått flera olika typer av spår superfint nu den senaste tiden och med lite pepp från uppfödaren funderar jag nu igen på om vi inte ska ta och gå ett prov. Han är snubblande nära att ta championat. Jag upplever att Elton börjar komma till ro med vår nya familjesituation, han tar mer plats nu, håller sig inte lika mycket på sin kant och det utan att det behöver bli gruff mellan hundarna. Och jag tycker mig även se en minskning i hans skällande och vaktande. Så det går åt rätt håll, vi är nog snart tillbaks till lugnet före stormen. Den roliga valp-tiden är försvinnande kort (och intensiv) och snart drar jobb-vardagen igång för fullt för min del.
Det blev mycket babbel, om några få tankar om träning.
Jag har mött människor med inställningen att vinthundar är korkade, svåra att lära. Jag undrar lite var dom fått det ifrån. Min inställning till dom människorna är att dom inte vet vad dom pratar om.
Det är väldigt intressant att jämföra Cocker och Whippet. Elton har en enorm vilja att lyda, det är inte svårt att motiovera honom, men det kan ta lite tid för honom att få polletten att trilla ner. Man får nöta på ett tag tills det sitter. Med Bailey går allt så snabbt, han är inte korkad, han lär sig blixtsnabbt. Hos honom ligger istället utmaningen att hitta motivation. Han förstår snabbt kopplingar mellan kommandoord, utförande och belöning, men för den skull inte sagt att han alltid känner för varesig utförande eller belöning.
Bailey är på sättochvis även mer självständig än Elton. Men det kanske har med åldern att göra. Eltons prio ett är alltid, alltid att hänga med mig oavsett om det innebär ut och trava, åka bil eller bara ligga och vänta. Medan Bailey roar sig på egen hand när han tycker att jag är tråkig. Han har även stor trygghet i Elton. På våra lösa promenader är det snarare så att Bailey är ute med Elton än med mig om det inte bara är Bailey och jag förståss, då håller han sig till mig på ett helt annat sätt.
Men som sagt han är bara en valp, jag och Elton ägnade lång tid till att bara bygga förtroende och kontakt innan vi började träna på något av allt det som Bailey redan kan. Ändå testar vi några gånger varje dag att göra några "sitt", något "ligg", en liten, liten stund "stå fint" (för det är svårt) och några steg gå "fot". Det som just nu känns som lite mer på allvar är inkallningarna, att gå en vanlig koppelpromenad och rumsrenheten. Inkallning har fungerat superbra de senaste dagarna. Likaså rumsrenheten som bara helt plötsligt gick från att inte alls fungera till att fungera. Det svåraste är koppelträningen. Gå fot tränar vi oftast utan koppel och de flesta promenader tar vi lösa. Jag tycker själv att koppelträning är svår och inte så kul. Jag blir själv mer diciplinerad, noggrann och tydlig utan koppel, då har jag inget "verktyg" att fumla med, då har jag bara kontakten med hunden att jobba med. Och så är det just det; vi använder koppel lite för lite.
I övrigt är det lite miljöträning och lära känna Sockan (som kanske mest handlar om att vänja Sockan) som står på schemat och så valpkursen där nya övningar introduceras i rasande fart, men där har vi lagt oss på en ganska låg ambitionsnivå. För Eltons del har jag lagt ny energi på spårträning då våra långpromenader har minskat dramatiskt sedan Bailey kom. Han har gått flera olika typer av spår superfint nu den senaste tiden och med lite pepp från uppfödaren funderar jag nu igen på om vi inte ska ta och gå ett prov. Han är snubblande nära att ta championat. Jag upplever att Elton börjar komma till ro med vår nya familjesituation, han tar mer plats nu, håller sig inte lika mycket på sin kant och det utan att det behöver bli gruff mellan hundarna. Och jag tycker mig även se en minskning i hans skällande och vaktande. Så det går åt rätt håll, vi är nog snart tillbaks till lugnet före stormen. Den roliga valp-tiden är försvinnande kort (och intensiv) och snart drar jobb-vardagen igång för fullt för min del.
Det blev mycket babbel, om några få tankar om träning.
