Haha- jag har en skanner och massor av gamla foton
8 september 1997 lämnade jag och min vän Helena Sverige för att göra en resa.
Första destination var Bangkok.
Vi bodde på Green House, ett hostell som låg på en bakgata till Khao Saan Road som vi hade läst var den stora backpackersgatan i Bangkok. Det var fuktigt och varmt och luften var mättad av lukter och föroreningar. Vi var ganska försiktiga, tog oss fram till fots för att undersöka staden. Vågade oss tillsist ut på en guidad tur från båt.
Bangkok måste vara kontrasternas stad.
Efter några dagar längtade vi lite bort från staden. Vi velade in i det sista om vi skulle ta tåget söderut till de underbara Thailändska stränderna eller om vi skulle ta tåget norrut, besöka småstäder och vandra i djungeln.
Det blev norrut, till Chiang Mai.
Väl borta från storstadens brus blev vi lite modigare och bokade direkt in oss på en tredagars trekkingtur. Ett äventyr som vi aldrig kommer glömma och som vi under turens gång hann ångra många gånger om. Efter de tre dagarna behövde vi nästan lika lång tid till att återhämta oss.
Dag 1, vi steg upp tidigt och klämde in oss med 10 andra personer i en liten jeep. Vi satt obekvämt och trångt, lämnade byn och började åka upp mot bergen. Vi åkte i timmar på små krokiga lerstigar som härochvar var mer eller mindre bortregnade. Vi stannade till i en liten by och fick lunch. Sen vandrade vi rakt ut i djungeln i ett ganska raskt tempo, det var inte läge att stanna och titta eller fota. Terrängen var bitvis svår och mest hela tiden gick vi uppför. När vi vadade över vattendrag satte sig blodiglar på benen och efter det stannade vi faktiskt till en stund för att kontrollera att någon otäck mask inte tagit sig in innanför skor och strumpor. Sen vidare. Framåt kvällen nådde vi en högt belägen bergsby. Vi var då helt slut. I byn sprang grisar, hundar och barn runt i leran under husen som var uppbygda på pelare. Vi serverades middag och en natts sömn direkt på hyddans golv. En av de kallaste och hårdaste nätter jag varit med om.
Fråga mig inte vad trekkingguiden gjorde på golver den kvällen. Men det ryktades om att folket i bergsbyarna försörjde sig på att odla opium.
Dag 2 vandrade vi ner för berget i 4 timmar. Jag tror vi serverades lunch, men jag minns bara att vi åt bananer som vi plockade direkt från träden. Nu tänkte vi att det värsta var över, inge mer vandring, nu skulle vi rida elefant och åka flotte. Vi var så trötta så jag tror inte enns att de hårda hyddgolven kändes skrämmande att sova på en natt till. Vi fick lite vila när vi såg på då elefanterna badades och sadlades. Sen bar det av. Det var roligt, men faktiskt inte helt lätt. Nu tog vi oss fram genom terräng där vi inte hade kunnat gå till fots. Det gällde att hålla i sig, hårt. Och elefanten tog ibland egna initiativ med små avstickare från stigen för att greppa något ätbart i farten och det var inte alltid hon tog häsyn till den extra last hon bar på som var vi.
Vi kom fram till en liten by där det var ordning och reda, små grönsaksodlingar med prydliga staket för att hålla bufflar och getter utanför. Dom hade gjort smycken som dom ville sälja till oss och vi möttes med vänlighet. Innan vi sererades middag tog vi ett bad i den bruna floden. Något jag aldrig hade kunnat drömma om att göra. Vattnet var så brunt att man inte såg sin egen hand bara man höll den precis under ytan. Men alternativet var inte bättre. Vi var så smutsiga och äckliga, det var ett svårt steg att ta ner i det bruna vattnet, men det var skönt, det var jätteskönt efteråt.
Dag 3 var nog trotts de två tidigare dagarna det största äventyret. Naturen var så vacker. Vi såg fåglar och flodhästar. Bitvis var det lungt och fint, bitvis var det inte det. Vi var helt dyngsura, rejält omskakade och helt slutkörda. Så det var skönt när det var över och efter det låg vi på hotellet och tog igen oss ett tag...
Några dagar i Chiang Mai och sen tillbaks till Bangkok för vidare färd mot Singapore.
I Singapore var vi i tre nätter och vi hann testa tre hotell. Helena var febrigt förkyld, Singapore var dunkelt av smogg från stora indonesiska skogsbränder och vi längtade tillbaks till Thailand. Singapore har en så stilig och ren yta, men som backpacker håller man hårt i slantarna och då kan man även få se lite under ytan. Urläskiga maträtter och kackerlackor... Vi skyndade vidare!
Till Bali! Där det vimlade av små söta geccoödlor så att tillockmed Helena vande sig vid dem. Vi började med att konstatera att Kuta Beach inte var riktigt vad vi önskade oss (Surfare, strandraggare, hysteriskt efterföljande försäljare, barer, discon och heta klädbutiker) Vi tog bussen till Ubud, känt för sina konstverk och nästan tama apor i skogen.
När vi sett Ubud ville vi ta oss till havet, vi tog bussen till Candi Dasa. Inte en enda turist, superfint boende och gudomlig mat. Men varmt som i en ugn och tidvatten som gjorde det smått omöjligt att få sig ett dopp i havet. Så vi åkte vidare till Lovina.
I Lovina bodde vi bra, lärde känna folk från staden och andra backpackers, hittade vår favorit restaurang, försökte pressa på stranden men det var för varmt, så vi hamnade nästan alltid i skuggan på favoritstället i stället. Vi provade att bada i heta källor och vi åkte på delfinsafari. Vi trivdes verkligen i Lovina!
(aporna är från Ubud, blev visst fel inklippta...)
Vi hade kunnat stanna där, i Lovina, men vi hade en flygbiljett till Australien också.
24 timmar tillbringade vi på Darwins flygplats. Vi sov gott på den tjocka mattan med packningen som kudde. Sen bar det av till Cairns. Och nu var vi sugna på lite äventyr igen. Så vi bokade en Weekend på Mt.Mulligan Station för att få se den riktiga Autralienska buchen.
Mount Mulligan, vallhundsvalpar, hästar, boskap och termitstackar... Hade jag åkt i dag skulle jag även fått med mig bilder på den halvtama Dingon, vilda kängurur, flygande hundar, kokaburran som skränade om kvällarna, de gröna grodorna i toaletten och från när vi red.
Men vi hade med oss kameran då vi åkte på flaket med hunden i rasande fart för att hjälpa en kviga som ramlat ner i en vattenbrunn. Brunnen tillhörde Åke, som flyttat från Sverige 30 år tidigare och byggt sig en oas där i outbacken. Han var så glad att få besök och vi tvingades att provsmaka oändligt många olika fruktviner som han själv tillverkat.
Team Mount Mulligan och Helena när hon vågade ta sig ett svalkande dopp i dammen (det gjorde inte jag). Vi gjorde en massa andra saker också, vi red, drev boskap och var med då de skulle märkas och avskabbas. Vi besökte an nedlagd silvergruva och hängde en massa på den sköna verandan.
Sen tillbaks till Cairns där vi bodde på Calypso inn. Blev goda vänner med några "infödingar" och trivdes riktigt bra med det roligaste nattliv jag provat och det härligaste strandhäng så långt. Vattnet var så varmt att det var overkligt och vågorna var helt fantastiska, men vi fick en varning för att vågorna kunde vara förädiska och att det fanns hajjar som man fick se upp för. Vi höll oss nära starnden och det var alderles perfekt.
Vi trivdes i Cairns, men är man i Australien måste man se Sydney också. Vi bodde i de ökända kvarteren kring Kings Cross på ett ställe som hette Jolly Swagman. Det visade sig vara det största och bäst organiserade backpackers stället under denna resa. Vi träffade två svenskar som vi slog följe med. Tittade till storstaden, åkte båt, gick på zoo. Kände oss nog lite för "ruffiga" för att riktigt passa in i den stora fina staden. Fick inte tillträde till nattklubben då vi hade fel skor, åt på Mc Donalds, åkte tunnelbana och såg "Men in black" på bio.
Fortsättning följer...