Dunbollarna
Playdate med söta Douglas
2v. till beräknat kläck
Baileys gårdag
Det började ju så bra... trodde inte detta kunde hända när de springer med lindade ben :-(
söndag
Nu är det länge sen jag skrev. Det har väl varit ganska bra. trött. får inte riktigt tiden eller kanske snarare orken att räcka till allt som jag har vilja till. Jag lyckas hålla en viss nivå på livet. huset är hyffsat städat, hundarna i hygglig kondition, det funkar på jobbet, köket är så gott som renoverat, läget är under kontroll hos hönsen osv. Har varit i London. Det jag inte klarar av är att laga mat, baka och handla för en god kosthållning. magen är lite bättre, börjat med laktosfritt. har ökat levaxin dosen, borde få hormonerna som gjort mig slö och sugen på godis hela tiden att komma i balans. äter inget för lederna. har funkat ganska bra. men i natt var det hemskt. det börjar kännas lite bättre. har haft ont i höger axel från och till ganska länge nu. senaste dagarna har det bara blivit värre och värre. i natt var det så där riktigt illa. dessutom hade jag ovanligt ont i vänsterhandled. kände mig helt förlamad. ont hela tiden och omöjligt att röra sig utan att det gjorde ännu ondare. annars är jag nöjd med gårdagen. har en lockande att göra lista för dagen. massor av saker jag vill få gjort. och det börjar bli dags. trotts den onda kroppen har jag sovit rekordlänge. men som sagt nu är det dags att starta upp dagen.
Nationaldagen
Nationaldagen
Ny blogg
Den här bloggen har strulat ett tag. Så nu fortsätter jag att publicera bilder på: eltonochbailey.blogg.se http://eltonochbailey.blogg.se/ Välkommen dit i stället!
Golvsockel
Så här tunnt kan min pappa såga, så blir det bra också!
En annan resa
2004 åkte jag med Stockholms Universitet på Fjällvråks inventering i Ritsem, Norrbotten (ca 12 mil väster om Kiruna och ca 8 mil rakt söder om Norska Narvik).
Resan -del3
Fiji
Äntligen kommer vi till den torra, behagliga värmen men ljumma vindar och sammetslena nätter. På Fiji lär man sig leva i och med sand och myror, överallt. Alla pratar engelska och det är ett varmt, vänligt och väldigt glatt folk. Vi landade i staden Nadi, där gick det kor på gatorna och vi hänge maten i tvättlinan för att få ha den i fred från myrorna.
Fiji består av en mängd större och mindre öar. Efter några dagar i Nadi bokade vi in några dagar på ön Mana. Det visade sig vara lite av en party ö, men ändå under hyffsat lugna och ordnade former. Dit kom backpackers från hela världen och vi samlades kring måltiderna och under olika aktiviteter som ordnades på ön, eller utflyckter en bit ut från ön. Vi hade sång och lek-kvällar, vi hade kortspelskvällar och öl och dans kvällar. Grillade på stranden, spelade volleyboll, gick på långa promenader.
Vi njöt i fulla drag av att det var helt underbart!
Och så gjorde vi några dagsresor, till ställen med namn som Blue lagun Island och Honeymoon Island, tittade på inhemska dansuppvisningar och bjöds på inhemska måltider. Ljuvligt!
Efter Mana vistelsen bokade vi in en ny liknande tripp till ön Tavewa, en lite mindre, mycket lugnare ö. Vi bodde i underbara små strandhyddor där eremitkrabborna krafsade ljudligt om nätterna. Matklockan ringde tre gånger om dagen. Klockan tre på eftermiddagarna startades vattnet så att man kunde ta en sötvatten dusch, eller besöka en vanlig toalett där det gick att spola.
På dagarna kunde man åka i väg på utflykter till närbelägna obebodda små paradisöar, eller snorkla och dyka vid något korallrev, eller mata hajjar. Ibland stannade vi bara kvar på Tavewa, tog promenader på ön, badade, hängde i skuggan under träden. Vi umgicks mycket med Tyskarna Chris och Tom som vi lärde känna på Mana. Kvällarna spenderade vi fyra tillsammans med kortspel och kallsnack på tarvlig engelska. Livet kunde inte bli enklare än så!
Men det fanns en hake, vi hade bokat och betalt för att lämna Fiji också.
Från Fiji till Los Ageles, Santa Monica och Universal Studios. Nu var det kallare igen och mina fötter som var vana vid att leva ett barfotaliv ville inte ha skor på sig. Skavsår och lager på lager för att hålla värmen. Vi försökte hålla modet uppe, men resan gick mot sitt slut, det gick inte att blunda från att vi var på väg hem igen.
Hemma igen. Då på fullaste allvar helt övertygade om att vi bara skulle jobba ihop till en ny resekassa och sen ut på nästa resa.
Jag hoppas att det blir av någon gång.
Resan -del2
Vi lämnade varma, sköna, underbara Australien efter på tok för kort tid där. Vi landade i New Zealand, South Island, Christchurch. Där var det tidig vår, kalla vindar, dofter som påminde om hemma, våt asfalt, nyss utslagna blad på träden och nyklipta gräsmattor. Vi hade inte tillräckligt med kläder för det vädret, vilket var lite jobbigt.
Vi reste vidare från Christchurch till Queenstown, en liten Alp-lik stad vid vackra sjön Lake Wakatipun.
Och vi började få kläm på backpackerslivet. Nya Zeland var som gjort för backpackers. Utbudet av äventyr var oändligt. Men vi undvek all Bungy Jumping, River Rafting och sånt. Vi tittade på Kiwis (fåglarna) och bekantade oss med Kiwis (dom kallade sig så, "infödingarna").
Sen blev det bussen tillbaks till Christchurch och därefter vidare till Kaikoura, som var en betydligt lantligare ort än de två tidigare. Där betade boskap på smaragdgröna böljande kullar och det vimlade av slöa sälar som var väldigt orädda. Man kunde betala (dyrt) för att med guide snorkla med sälar, det ångrar jag djupt att vi/jag inte gjorde. Vi fick höra att sälarna var otroligt charmiga och lekfulla när man besökte dem i vattnet, men det var så kallt.
I stället tog vi en "Whale Explorer Air Tour". Vackert, lite läskigt, vi fick följa en blåval i några minuter, Helena blev åksjuk och vi hade inte råd med fler aktiviteter på ett tag.
Från Kaikoura tog vi bussen till Picton där vi tog en färja från sydön över till nordön och New Zealands huvudstad Wellington. Där vi stannade en natt för att sedan bege oss mot "Sulphur City" Rotorua.
Oj vilket häftigt ställe! Här var det lite varmare, och värmen kom underifrån. Tyvärr låg det en tung svavel lukt över hela staden som vi aldrig riktigt vande oss vid.
Vi hyrde cyklar och begav oss ut i denna sagovärld av sjöar med helt obeskrivbar färg som inte gick att fånga på foto, kokande bäckar, rykande hål i backen, geysrar och bubblande lerpölar.
Vi reste runt en hel del i Nya Zeeland. Vi tillbringade några regniga dagar i Aukland också. Då bodde vi på promenad avstånd från city i detta fina hus.
Och vi tillbringade några dagar i Bay of Islands i Paihia där vi åkte på Delfin-skådning. Hade vattnet varit lugnare skulle vi fått gått i och simmat med delfinerna, men de kyliga vårvindarna friskade i och Helena blev sjösjuk och resekassan minskade dramatiskt, igen.
Vi flyttade in i ett billigare boende i Paihia, tog långa strandpromenader och umgicks med ett jäng Holländare.
För att sedan avsluta den Nya Zeeländska vistelsen med några dagar i Aukland igen, innan det var dags att resa vidare.
Fortsättning följer.
Haha- jag har en skanner och massor av gamla foton
8 september 1997 lämnade jag och min vän Helena Sverige för att göra en resa.
Första destination var Bangkok.
Vi bodde på Green House, ett hostell som låg på en bakgata till Khao Saan Road som vi hade läst var den stora backpackersgatan i Bangkok. Det var fuktigt och varmt och luften var mättad av lukter och föroreningar. Vi var ganska försiktiga, tog oss fram till fots för att undersöka staden. Vågade oss tillsist ut på en guidad tur från båt.
Bangkok måste vara kontrasternas stad.
Efter några dagar längtade vi lite bort från staden. Vi velade in i det sista om vi skulle ta tåget söderut till de underbara Thailändska stränderna eller om vi skulle ta tåget norrut, besöka småstäder och vandra i djungeln.
Det blev norrut, till Chiang Mai.
Väl borta från storstadens brus blev vi lite modigare och bokade direkt in oss på en tredagars trekkingtur. Ett äventyr som vi aldrig kommer glömma och som vi under turens gång hann ångra många gånger om. Efter de tre dagarna behövde vi nästan lika lång tid till att återhämta oss.
Dag 1, vi steg upp tidigt och klämde in oss med 10 andra personer i en liten jeep. Vi satt obekvämt och trångt, lämnade byn och började åka upp mot bergen. Vi åkte i timmar på små krokiga lerstigar som härochvar var mer eller mindre bortregnade. Vi stannade till i en liten by och fick lunch. Sen vandrade vi rakt ut i djungeln i ett ganska raskt tempo, det var inte läge att stanna och titta eller fota. Terrängen var bitvis svår och mest hela tiden gick vi uppför. När vi vadade över vattendrag satte sig blodiglar på benen och efter det stannade vi faktiskt till en stund för att kontrollera att någon otäck mask inte tagit sig in innanför skor och strumpor. Sen vidare. Framåt kvällen nådde vi en högt belägen bergsby. Vi var då helt slut. I byn sprang grisar, hundar och barn runt i leran under husen som var uppbygda på pelare. Vi serverades middag och en natts sömn direkt på hyddans golv. En av de kallaste och hårdaste nätter jag varit med om.
Fråga mig inte vad trekkingguiden gjorde på golver den kvällen. Men det ryktades om att folket i bergsbyarna försörjde sig på att odla opium.
Dag 2 vandrade vi ner för berget i 4 timmar. Jag tror vi serverades lunch, men jag minns bara att vi åt bananer som vi plockade direkt från träden. Nu tänkte vi att det värsta var över, inge mer vandring, nu skulle vi rida elefant och åka flotte. Vi var så trötta så jag tror inte enns att de hårda hyddgolven kändes skrämmande att sova på en natt till. Vi fick lite vila när vi såg på då elefanterna badades och sadlades. Sen bar det av. Det var roligt, men faktiskt inte helt lätt. Nu tog vi oss fram genom terräng där vi inte hade kunnat gå till fots. Det gällde att hålla i sig, hårt. Och elefanten tog ibland egna initiativ med små avstickare från stigen för att greppa något ätbart i farten och det var inte alltid hon tog häsyn till den extra last hon bar på som var vi.
Vi kom fram till en liten by där det var ordning och reda, små grönsaksodlingar med prydliga staket för att hålla bufflar och getter utanför. Dom hade gjort smycken som dom ville sälja till oss och vi möttes med vänlighet. Innan vi sererades middag tog vi ett bad i den bruna floden. Något jag aldrig hade kunnat drömma om att göra. Vattnet var så brunt att man inte såg sin egen hand bara man höll den precis under ytan. Men alternativet var inte bättre. Vi var så smutsiga och äckliga, det var ett svårt steg att ta ner i det bruna vattnet, men det var skönt, det var jätteskönt efteråt.
Dag 3 var nog trotts de två tidigare dagarna det största äventyret. Naturen var så vacker. Vi såg fåglar och flodhästar. Bitvis var det lungt och fint, bitvis var det inte det. Vi var helt dyngsura, rejält omskakade och helt slutkörda. Så det var skönt när det var över och efter det låg vi på hotellet och tog igen oss ett tag...
Några dagar i Chiang Mai och sen tillbaks till Bangkok för vidare färd mot Singapore.
I Singapore var vi i tre nätter och vi hann testa tre hotell. Helena var febrigt förkyld, Singapore var dunkelt av smogg från stora indonesiska skogsbränder och vi längtade tillbaks till Thailand. Singapore har en så stilig och ren yta, men som backpacker håller man hårt i slantarna och då kan man även få se lite under ytan. Urläskiga maträtter och kackerlackor... Vi skyndade vidare!
Till Bali! Där det vimlade av små söta geccoödlor så att tillockmed Helena vande sig vid dem. Vi började med att konstatera att Kuta Beach inte var riktigt vad vi önskade oss (Surfare, strandraggare, hysteriskt efterföljande försäljare, barer, discon och heta klädbutiker) Vi tog bussen till Ubud, känt för sina konstverk och nästan tama apor i skogen.
När vi sett Ubud ville vi ta oss till havet, vi tog bussen till Candi Dasa. Inte en enda turist, superfint boende och gudomlig mat. Men varmt som i en ugn och tidvatten som gjorde det smått omöjligt att få sig ett dopp i havet. Så vi åkte vidare till Lovina.
I Lovina bodde vi bra, lärde känna folk från staden och andra backpackers, hittade vår favorit restaurang, försökte pressa på stranden men det var för varmt, så vi hamnade nästan alltid i skuggan på favoritstället i stället. Vi provade att bada i heta källor och vi åkte på delfinsafari. Vi trivdes verkligen i Lovina!
(aporna är från Ubud, blev visst fel inklippta...)
Vi hade kunnat stanna där, i Lovina, men vi hade en flygbiljett till Australien också.
24 timmar tillbringade vi på Darwins flygplats. Vi sov gott på den tjocka mattan med packningen som kudde. Sen bar det av till Cairns. Och nu var vi sugna på lite äventyr igen. Så vi bokade en Weekend på Mt.Mulligan Station för att få se den riktiga Autralienska buchen.
Mount Mulligan, vallhundsvalpar, hästar, boskap och termitstackar... Hade jag åkt i dag skulle jag även fått med mig bilder på den halvtama Dingon, vilda kängurur, flygande hundar, kokaburran som skränade om kvällarna, de gröna grodorna i toaletten och från när vi red.
Men vi hade med oss kameran då vi åkte på flaket med hunden i rasande fart för att hjälpa en kviga som ramlat ner i en vattenbrunn. Brunnen tillhörde Åke, som flyttat från Sverige 30 år tidigare och byggt sig en oas där i outbacken. Han var så glad att få besök och vi tvingades att provsmaka oändligt många olika fruktviner som han själv tillverkat.
Team Mount Mulligan och Helena när hon vågade ta sig ett svalkande dopp i dammen (det gjorde inte jag). Vi gjorde en massa andra saker också, vi red, drev boskap och var med då de skulle märkas och avskabbas. Vi besökte an nedlagd silvergruva och hängde en massa på den sköna verandan.
Sen tillbaks till Cairns där vi bodde på Calypso inn. Blev goda vänner med några "infödingar" och trivdes riktigt bra med det roligaste nattliv jag provat och det härligaste strandhäng så långt. Vattnet var så varmt att det var overkligt och vågorna var helt fantastiska, men vi fick en varning för att vågorna kunde vara förädiska och att det fanns hajjar som man fick se upp för. Vi höll oss nära starnden och det var alderles perfekt.
Vi trivdes i Cairns, men är man i Australien måste man se Sydney också. Vi bodde i de ökända kvarteren kring Kings Cross på ett ställe som hette Jolly Swagman. Det visade sig vara det största och bäst organiserade backpackers stället under denna resa. Vi träffade två svenskar som vi slog följe med. Tittade till storstaden, åkte båt, gick på zoo. Kände oss nog lite för "ruffiga" för att riktigt passa in i den stora fina staden. Fick inte tillträde till nattklubben då vi hade fel skor, åt på Mc Donalds, åkte tunnelbana och såg "Men in black" på bio.
Fortsättning följer...
Sovbilder på hundarna
stilstudie
