Tanken är att Bailey ska lära sig att han aldrig någonsin får springa efter någonting, utan min tillåtelse. Jag vet inte om det kommer att fungera. Men på det här viset vänjer han sig långsamt vid att titta på rådjur, utan att jaga dem.
Elton har lärt sig på det här viset och på köpet lärde han sig att köksbordet är en trevlig plats att vara på. Det finns nog dom som tycker att jag inte satt upp tillräckligt med regler för mina hundar, att jag låtit dem bli ouppfostrade och bortskämda. Enligt mig själv är det inte så, jag har bara prioriterat lite annorlunda. Tex vet Elton att man inte jagar rådjur, det är 100% självklart och säkert, dessutom vet han att vi håller ihop han och jag, är vi ute håller han sig på ett syn och hörbart avstånd från mig, aldrig längre bort, han håller koll på mig, och blir han det minsta osäker på någonting kommer han till mig. Sånt tycker jag är viktigt. Att ha hundar och katter på borden, tycker jag inte spelar så stor roll.
Genetiskt är Elton och Bailey väldigt olika. Elton är spaniel, avlad för att samarbeta med förare under jakt. Bailey är vinthund, avlad för att arbeta självständigt under jakt. Med Bailey blir det en större utmaning att nå fram med mina regler. Men det är väl det som är roligt, och jag är glad att rådjuren är här så att han får vänja sig vid deras närvaro.
